Rejält retro på Nordiska museet

Nu tar allmogemöblerna plats på scenen! Välgjort, hållbart, mönstrat och färgstarkt är tydliga inredningstrender och precis vad som kännetecknar allmogemöblerna från 17- och 1800-talen. Utställningen Rejält retro vill slå hål på några fördomar om dessa möbler, visa dem på ett nytt sätt och inspirera till att ta in dem i heminredningen igen. Från 21 oktober visar Nordiska museet var skåpet kan stå.

Intresset för folkkonst eller allmogekonst, som gjordes av folk på landet för folk på landet, har länge varit ganska svalt inom auktionsvärlden. Men mycket talar för att det håller på att förändras. DIY-trenden, återanvändning, miljömedvetenhet och Maker-rörelsens framfart till exempel. Inom inredning är välgjort, hållbart, mönstrat och färgstarkt tydliga trender. Och allt detta finns hos allmogemöbelkonsten som blomstrade under 17- och 1800-talen. I utställningen Rejält retro – målade allmogemöbler 1750-1850 lyfter Nordiska museet fram samlingarnas vackraste exemplar, ett femtiotal möbler som alla varit någons stolthet.

Kistan, skrinet, skåpet och golvuret var statusmöbler i en välbärgad bondgård för 200 år sedan och är huvudpersoner i berättelsen. Scenografin andas dock något annat än bondgård och 1800-tal. Nordiska museet gav formgivningsuppdraget till Futurniture, kommunikationsbyrå med vana att skapa koncept för designutställningar och vid uppdrag som till exempel IKEAs inredningsblogg Livet hemma.

– Utställningen innehåller några av Nordiska museets finaste allmogemöbler och att se dem mot en modern och oväntad bakgrund kan förhoppningsvis inspirera och öka det vaknande intresset för folkkonst inom inredning. Det här är föremål med en lång och spännande historia. Kanske går man till och med härifrån med ett sug efter ett färgstarkt golvur eller skåp till sitt vardagsrum, säger Lena Landerberg, utställningsproducent.

Utställningen vill också slå hål på en del fördomar kring allmogemöbler. Man kan lätt tro att det skulle gå att hitta en gemensam svensk karaktär hos dem, att de skulle stå för något genuint svenskt. I själva verket är det precis tvärtom. Folkkonstens formspråk är på många sätt universellt berättar Lena:

–  I utställningen finns varje landskap representerat. Lokala och regionala särdrag kan man hitta, men att finna något gemensamt typiskt svenskt är mycket svårare. Desto lättare är det att se vad som förenar oss med andra länders folkkonst. Ett skåp kan se ut att lika gärna kunna stå i ett indiskt hem som i en hälsingegård.

Och varför kallas en utställning om äldre allmogemöbler för Rejält retro?

– När man talar om att ”blanda gammalt och nytt” inom inredning i dag så är det ju ofta 1950-, 60- och 70-talen som står för det gamla. Det många kallar retromöbler. Med den här utställningen vill vi slå ett slag för de mycket äldre allmogemöblerna som oslagbara kontraster i en modern miljö. Rejäla doningar, rejält gamla! säger Lena Landerberg.

Utställningen Rejält retro – målade allmogemöbler 1750-1850 visas på Nordiska museet från och med 21 oktober.

För mer information

Utställningsproducent

Lena Landerberg
08-519 545 70
lena.landerberg@nordiskamuseet.se

Sakkunniga

Ulla-Karin Warberg, intendent folklig möbelkultur, folkkonst och slöjd, Nordiska museet
08-519 545 38
ulla.karin.warberg@nordiskamuseet.se

Johan Knutsson, professor i möbelkultur, Carl Malmsten Furniture Studies, Linköpings universitet
013-28 23 66
johan.knutsson@liu.se

Presskontakt

Lotta Wallgren
08-519 545 17
lotta.wallgren@nordiskamuseet.se

Vad är allmogemöbler? Vad skiljer dem från andra möbler?

Allmogekonst är konst skapad av folk på landet, för folk på landet. Under ungefär hundra år, från mitten av 1700-talet till mitten av 1800-talet, blomstrade allmogens möbelmåleri. Det typiska för dessa möbler är stiliserade mönster, starka färger som blymönjerött och pariserblått, att flera stilar blandas och att hela ytan fylls ut med dekoration. Allmogemålarnas ambition var att göra mönster, inte att avbilda verkligheten.

Reportage från lyxiga hem påverkar hur vi inreder hemma i dag och så även förr. I vissa områden är allmogemöblerna tydligt påverkade av herrgårdsmodet och de möbler som tillverkades av städernas skråsnickare.Då är motiven också mer verklighetstrogna.

Statusmöbler då och nu

Vilka är dagens statusmöbler? En exklusiv soffa kanske? Danskt 50-tal eller modernisternas designikoner? I en välbärgad bondgård för 200 år sedan motsvarades de av kistan, skrinet, skåpet och golvuret. Mycket var väggfast och platsbyggt men det här var möbler man kunde ta med sig om man flyttade. Och med stora ytor perfekta för målad dekor!

Skåpet var den möbel som ett nygift par vanligtvis skaffade när de skulle sätta bo. Helst ett som stod på golvet, ett ståndskåp, med både hans och hennes initialer. Kistan hade den nygifta kvinnan med sig till det nya hemmet, fylld med dyrbara inredningstextilier. En möbel med gamla anor och högt symbolvärde. Skrinet hade ett symboliskt värde som förvaring för trolovningsgåvan – handskar, psalmbok och sjal. När kvinnan i vittnens närvaro tackat ja till skrinet var trolovningen klar och offentliggjord. Golvuret var precis som skåpet en modebetonad statusmöbel. Få använde det som klocka. Många urverk tillverkades i Mora och såldes över hela landet. Men själva möbeln, golvursfodralet, tillverkades lokalt.

Gemensam svensk karaktär? Glöm det!

Har möblerna i den här utställningen en slags gemensam svensk karaktär? Kan man kalla dem typiskt svenska? Nej, faktum är att även om vi lätt kan säga vad som är typiskt för en region, är det svårt att försöka hitta en övergripande svensk karaktär hos möblerna. Varken landskapsgränser eller nationsgränser utgör några murar som skiljer kulturområden från varandra. Det kan till och med vara så att ett mönster som efterhand utvecklats till ett områdes typiska formspråk har skapats av någon som invandrat från ett annat område. Det är enklare att se vad som förenar vår folkkonst med andra länders än vad som är unikt för Sverige.